Växjö Nya Psykiatri, 2019
”Om människan i universum och det universum som finns i människan”
Växjö Nya Psykiatri, 2019
”Om människan i universum och det universum som finns i människan”
”Om människan i universum och det universum som finns inuti människan”
Vuxenpsykiatri och habilitering, Växjö 2019
Region Kronoberg/ArtPlatform
Skulptur i brons, metall, samt polyester med invändig LED-belysning
Hur kan man förklara och försöka förstå det stora universum som omger oss? Eller för den delen hur en cell inuti människokroppen delar sig, eller hur nervbanor, synapser och impulser i hjärnan arbetar? Det ena är enormt och oerhört i sin skala. Det andra mikroskopiskt i ett eget mikro-kosmos.
I alla tider har människan sökt svar om sig själv och sin omvärld. Ritat kartor. Mätt och måttat. I fack och grupper försökt ringa in eller särskilja; sortera ut avvikelser såväl som vad som är normalt för området eller arten. Man har undersökt med mikroskop och skalpell, med stjärnkikare och ekolod. Funderat, fabulerat; rentav fantiserat förr i tiden. Forskat och vetenskapligt bevisat sina rön och teser i vår tid. Allt för att göra det okända begripligt – en strävan efter att förstå oss själva och vår omvärld och den tid vi lever i.
En fyra meter hög stång böjer sig i en rund, vid båge ner mot marken. I dess ände sitter ett milt lysande klot. Ett barn kupar händerna runt ögonen, lägger pannan mot klotet och tittar in i ljuset. Vad är det man skådar där inne? Är klotet självaste solen eller en stjärna? En stor lysande maskrosboll? Eller vårt sinne och inre; med barnet som betraktar och utforskar detta själsliga universum?
Bågens höga och mjukt rundade linje är en gest och form som är vänlig och undrande. Den böjer sig ner mot barnet; Stor och Liten, två poler som möts och som är lika nyfikna på varandra. Det kan vara vetenskapen kontra det mänskliga; det lilla barnet i oss alla som skådar in i, och begrundar de stora frågorna och funderingarna.
Skulpturen har en stillsam enkelhet i sitt formspråk som samspelar med husens och den omgivande naturens rundade former och volymer. Dess milda ljus syns när man närmar sig i allén och dess mjuka former korrelerar med byggnadens runda hörn och linjer såväl som trädkronorna och andra naturelement i omgivningen.
